Live på Mosebacke Etablissement 1982, digitalt album 2014

livemosebacke
Text: Janne Svensson. Alla rättigheter reserverade. C + P Lingostal.

Jag mår bra

En dag som i dag skulle allt kunna hända,
som i dag var den första dan i mitt liv.
Det känns som om vinden har börjat vända
och visar mig allt ur ett nytt perspektiv.

Och jag mår bra, ja jag mår bra.
Det finns nog ingen här i huset som mår lika bra som jag!

Fråga mig inte vad det kan bero på,
jag vet inte själv och har ingen idé.
Ändå är det sant och något att tro på.
Och de som tvivlar kan själva se.

Det är nästan så jag borde skämmas,
be om ursäkt och säga förlåt.
När jag ser dina sorgsna ögon,
men det är inget att göra åt, jag mår bra!

Hoppas ändå att jag kan dela med mig,
en bit av det goda så länge det finns.
Lyssna nu här är nåt jag vill ge dig,
som du har saknat och kanske minns.

Upp och ner som i en berg- och dalbana,
när livet är på topp så mår man bra.
Men rätt vad det är så åker man kana,
ner till ännu en regnig dag.

Fredagkväll

Det var en fredagkväll, men vi hade ingen sprit
då åkte vi till Slussen, men där gick vi på en nit
langarna sa åt oss, ni är ju bara barn
sätt er ni på tåget och far ut till Brommaplan
där ute har de kakor utan socker på
och tar ni några holkar så tänder ni på

Där finns det affe, där finns det marre
där finns det lib, olja, pack och nepal
så sätt pipan till munnen och dra ett bloss
det fordras inte mer för att ni ska komma loss

Några timmar har nu gått sen vi träffa dealaren sist
brasset är slut och allt är jävligt trist
Så vänder vi då hemåt dit där tiden står still
men då kommer det en kille ut från vår grill
han ropar, hörni pojkar kom hit nu ett tag
ni ska inte vara rädda, i mitt röka är det drag

Det är måndag i plugget och dan tar aldrig slut
tillbaka i vardagen precis som förut
vi stannar till lunch, men sen är det nog
lycklig var den som hade ett knog
nånstans att ta vägen, nåt att jobba för
nej, nu drar vi till stan och vad är det man hör

Skriven med ungdomar på kvartersgården Borgen i Akalla.

I tjackets våld

Hon går där mitt i city, så frusen och kall
hennes hem är en trappuppgång
hennes händer är blå, och kölden så hård
men allt de vill göra är att ge henne vård

I tjackets våld, i tjackets våld
vem kan hjälpa henne med det hon gör
och att snuten smyger förbi, skiter hon i

När mörkret kommer, när Svensson åker hem
står hon där på Sergels torg
letar med blicken efter nån som har kicken
som skjuter henne upp i det blå

En spruta i armen, det blir nog bra
det löser sig ett litet tag
vad skönt att glömma allt som finns och existerar
men vad ska hon göra när huvudet vibrerar

Men en dag stannar karusellen
då har hon gått på den stora smällen
då är det bara slut och inget mer
men drogerna dödar bara fler och fler

Skriven med ungdomar på kvartersgården Borgen i Akalla.

Lyckan kommer

Det var jag som vann en miljon, det stod i tidningen härom dan.
Men då visste ingen vem det var, men det var faktiskt jag.
Jag satt i soffan framför tv-n med kupongen i min hand,
ett system jag mest förlorat på och fått nån tia på ibland.
Så kom då den rätta raden och de sa med häpen ton:
Att en ensam vinnare gått och plockat hem en hel miljon!

Hela tiden sen den dagen har jag gått som i ett rus,
men ska först av allt betala av amorteringen på vårt hus.
För frun och jag har bestämt att leva livet precis som förut,
inte köpa allt och resa runt så att pengarna tar slut.
Och i tidningen så skrev de att det här var en sensation,
att en ensam vinnare gått och plockat hem en hel miljon!

Lyckan kommer och lyckan går.
Slår ner ibland som en meteor.
Lyckan kommer och lyckan går.
Lycklig är den som lyckan når.

Jag har hört om de som vunnit, men förlorat allt igen.
Men jag spar och vet jag har så det räcker länge än.
Och nu känns det tryggt att veta att våra ungar får det bra,
med en hygglig start och möjlighet att få allt de vill ha.
Så här är jag, ni som undrar, vad det var för en person
som ensam vinnare gick och plocka hem en hel miljon!

Hemåt i natten

Det är natt i Stockholm och mörkret ligger som ett täcke,
över stan som sover och alla människobarn.
Men jag sitter vaken och lyssnar efter ljudet,
från ensamma fotsteg mot en trottoar.

Och röster som ekar upp mellan husens väggar,
tomma, ödsliga rop, skrik och skratt.
Från människor på väg någonstans i mörkret
hemåt, genom en ändlös natt.

Nu har stunden kommit att ta farväl
och lämna den väg jag känner alltför väl.
Och nu först efter alla långa år
kan inget hålla mig tillbaka när jag går.

Och jag går hemåt i natten, hemåt i natten.
Jag går hemåt i natten, i natten.

Regnet faller sakta och slår mot mitt fönster,
en klocka ringer och väcker hela stan.
Då ser jag mig själv på en klippa högt över havet
och jag kastar mig ut, och in i en orkan.

Då vet jag vad det är jag har att göra,
om bara inte himlen var så svart.
Jag måste söka vägen som leder ut ur mörkret
och gå hemåt genom en ändlös natt.

Nu har stunden kommit för mig att gå,
men jag undrar du nånsin kan förstå.
En gång fann jag sanningen hos dig,
nu springer jag för att hitta hem till mig.

Du skulle se mig nu

Vi har kanske mer att ge varann, fast vi tvivlat båda två ibland.
Men nu kan jag inte stanna kvar,
För när orden tagit slut gör vi allt till en repris
av en film vi såg för länge sen

Andra kanske vill ha lugn och ro, vackra drömmar och en ljusblå tro
Säkra kort där allt är klart från start,
men det passar inte mig, låt det komma som det vill
allt, finns här och nu!

Måste ut, måste gå, det gör detsamma!
Måste ut, måste gå, var jag hamnar!
Måste ut, måste gå,
du skulle se mig nu, jag lever nu!

Du vet säkert lika bra som jag att det finns nåt mer vi måste ha,
men jag undrar om du känt det så.
För när kylan tränger på och jag står där utanför,
kan du inte längre rädda mig.