straff

Lärbro – en tillbakablick och en sång

1972 dömdes jag av Stockholms Tingsrätt till en månads vistelse på Lärbro öppna anstalt. Anledningen var att jag vägrat lyda ordern att göra den då obligatoriska militärtjänstgöringen. Hur det hela började och fortsatte under de närmaste sju åren har jag skrivit om tidigare.

Självklart var det en märklig upplevelse för en tjugoåring att bli inlåst bland rövare och banditer, och till och med dömda mördare. Man menade att en vistelse på öppen anstalt (eller koloni, som det också kallades) skulle hjälpa fångarna att lotsas ut mjukt till samhället utanför staketet. Många hade innan dess suttit länge på slutna anstalter bakom höga betongmurar. På Lärbro var staketet knappt två meter vilket bidrog till att det utan problem smugglades in droger och sprit. Plitarna gjorde regelbundet razzior i alla privata förvaringsskåp. Man vände ut och in på hela rum, vände på madrasser och tömde bokhyllor. Förutom jag var det tre andra vapenvägrare som inte hade någon kriminell bakgrund eller var tidigare dömda. Vi höll ihop och försökte göra något bra av tiden. Finnarna tränade i gymmet, flummarna drogade ner sig, de ”vanliga” kriminella planerade nästa rymning och andra höll sig för sig själva. Mitt arbetslag vid det löpande bandet i pärmfabriken bestod av en rattfyllerist, en illegal abortör och en ekonomisk brottsling. Och så jag.

Upplevelserna under denna min första (men inte sista) månad skrev jag ner i nedanstående text. Hade naturligtvis med gitarren och efter tredje veckan spelade jag den för grabbarna i baracken en ledig lördagskväll. Jubel!

Lärbrovisan

Jag minns när jag stod framför domar’n
och vänta på ett straff för mitt brott
ett straff för det som jag tror på
och som dom menade var så grovt
att dom dömde mig till en månads straff
långt från all civilisation

Jag sitter på kåken
och jag längtar hem
jag sitter på kåken
men du, du säger: än sen
du har väl gjort ett brott mot Svea rikes lag
du tycker det är rätt, men det tycker inte jag

Jag rycktes bort från min frihet
och hamna på en koloni
bland rånare och fyllerister
och killar med en ideologi
dom gav mig ett nummer, plocka av mig allt
ännu ett nummer på Lärbro anstalt

Dom satte mig att jobba
och gav mig nästan ingen lön
som gick till bingo och kaffe
och en kvart i telefonkön
vi såg på tv och slöa till
plitarna sa cyniskt: gör vad ni vill

Snacket gick om brudar
om sport och amfetamin
man lärde sig att stjäla
och sluta tänka min eller din
men här på kåken håller vi ihop
vänner och kamrater gräver ingen grop

Ni på Kriminalvårdsverket
tror ni att ni kan knäcka oss
vi vet hur ni vill ha det
men kåken hjälper ingen loss
ni ger oss ingen chans när vi kommer ut
det måste bli en ändring eller ett slut.